Kollapsade på sjukhusets toalett.

Jag blev magsjuk och snabbt mycket sjuk.
Min man körde in mig till akuten. Jag blev sämre och sämre på vägen.
Väl på akuten vägrade de släppa in mig, så jag fick ligga i bilen. de kunde inte ta in mig för att de hade ett hjärtstopp på väg.
Detta resulterade att jag tappade medvetandet mer och mer.
Till slut bar min man in mig då jag för ett kort ögonblick kvicknade till och ville på toaletten. Men där kollapsade jag på golvet.
Min man var upprörd och sa till damen i luckan:"Så mycket så ni vet det s har min fru kolapsat på toaletten och det är på ert ansvar!
Ge henne kortison NU!
Väl inne på akutrummet arbetade samma sköterska jag haft vid en Addisonkris en månad tidigare. Hon sa:"Det är bråttom, vi kan inte vänta på läkaren. Ge dropp och jag fixar ordination för kortison!"

"Tack", sa min man och "tack" säger jag!
Tur att han var med.

Jag blev inrullad i ett rum långt bort från allt.

Åkte in akut på sös för att jag misstänkte en kris. En kollega körde in mig eftersom jag inte var riktigt redig. Hade försökt att ta extra kortison utan resultat. När jag kom in på akuten lyckades jag tala om att jag misstänkte att jag var på väg in i en Addisonkris. Jag fick först ligga i en korridor. Efter ett tag kom en sköterska, som jag försökte ge mitt gula kort till - hon sa att jag fick ta det med läkaren senare och blev inrullad i ett rum långt bort från allt utan att någon kollade till mig, under de timmar som förflöt, innan läkaren kom. Som tur var stannade min kollega hos mig tills min man kom till akuten. Efter mycket lång tid kom läkaren som sa att de skulle ta lite prover, varefter jag blev inlagd över natten för observation, samt att jag fick ta en extra tablett kortison.
Till all lycka var detta inte en Addisonkris. Jag känner att med det mottagandet så hade det kunnat gått mycket illa, om jag inte haft min kollega och sedan min man, som höll koll på akuten om det verkligen var en Addisonkris.

Det verkar som personalen på akuten inte heller vet hur de borde aggera när en patient med misstänkt Addisonkris kommer.

Vid ett annat tillfälle, då på Huddinge, fick jag ett rum precis vid receptionen med glasfönster så personalen kunde se mig hela tiden samt både vätskedropp och kortison intravenöst - dock skall tilläggas att min man var tvungen att påtala hur allvarligt detta kan vara för sköterskan, som då talade med läkaren direkt, och därefter fick jag ett bra bemötande. Hur det gått utan honom kan jag inte säga, men det verkar som personalen på akuten inte heller vet hur de borde aggera när en patient med misstänkt Addisonkris kommer.